Överallt hittar man tavlor, kort och liknande med tryck där buskapet är do it. Sen när man är gammal ångrar man bara ogjorda saker, inte det man faktiskt gjorde och så vidare. Men lever någon faktiskt enligt den här principen? Det är ju så lätt hänt att man överanalyserar och låter bli spännande saker av bekvämlighet & rädsla men attan vad mycket man kanske missar på grund av detta.

Sen när jag tar mig kragen ska ledorden för mitt liv vara spontanitet och mod. Jag ska helt enkelt leva det liv jag kan leva. Men först ska jag äta chokladpraliner och hasa omkring i fulkläder åtskild från en stimulerande omgivning.

(man kan som vanligt bytas ut mot jag)

Nu några dagar innan jul måste jag få blogga lite.

En ledighet med släkt och familj väntar. Frågor som: Har du hittat någon? Kommer att hagla runt som aldrig förr och jag undrar om jag ska berätta sanningen och lite gråta ut mot varje person som frågar. För gråta, det vill jag. Länge och mycket och hårt och tills jag inte har en tår kvar. Gråta för att jag helt enkelt rört till det för mig.

Söndag utan söndagsangst och singeln tänker sluta blogga (på riktigt den här gången).

Idag mötte jag en vän då jag var på väg hem från butiken. Vi har inte talats vid på länge och nu berättade hon hur hon tänkte sluta feströka, bli hälsosam och äta bra, träna mycket och sånt. Jag hade gått till butiken bara för att köpa choko och stod där med min blåa platta i handen och hummade. Att sånt.

Det är skrämmande längesen jag var kär påriktigt. Opåriktigt blir jag kär ofta. Men nu kanske det är hänt och i en vän.

En sak som gör att jag hatar att umgås med (vissa) människor är att jag känner mig så misslyckad. Alla har tusen järn i elden, planerar resor, pratar om sina andra hälfter, talar jobb, verkar mogna och tillfreds med tillvaron. Själv driver jag runt, studerar väl lite, har inga planer för framtiden, är inte speciellt bra någonting och så vidare. Partyyy.

På festen igår kände jag en så god doft. Diskret, fräsch och ljuvlig. Frågade alla vem som har god parfym och sniffade kring deras halsar. Efter en stund märkte jag att den som doftade gott var jag själv. Hehe.

Festdag idag som Bedragen skulle ha sagt. Jag har inga förväntningar på den. Ska dricka lite vin, sen ska jag gå på en fest. Efter festen ska jag inte vidare, tror egen säng lockar mest. Just nu i alla fall. Lite mer vin kanske ändrar mina mogna planer. Hoppas inte.

(Känner jag mig blir det fest med massa vin, bar/nattklubb med shottar och fyllehångel med någon för ung.)

Jag älskar hormoner. Älskar. Och så älskar jag mig för att jag förstår mig på dem. Älskar.

Alltså. Vet inte om jag lider av måndagsblues. Eller någon värre blues. Men det här känns så onödigt, detta liv. Onödigt i den bemärkelsen att jag inte gör något av det. Jag låter timmarna, dagarna, veckorna rinna iväg utan att åstadkomma ens nånting. Visst har jag roligt, ibland jätteroligt, ibland halvtråkigt, ofta lite tråkigt. Men är det allt? Ja, det är allt, men det borde det inte vara. Jag vet nog att jag borde göra åt saken men det är inte så lätt. Lättare att låta timmarna, dagarna, veckorna gå utan att ta tag i saker. Däremellan lida i det tysta och vara överraskad över hur lätt det är att sakta, sakta sjunka ner. Om man vill.